Hjärtat av guld & tatueraren som inte svarar
Imorgon skulle jag ha tatuerat mig hos Hjärtat av guld tatuering i Malmö, men jag har avbokat min tatueringstid. Detta på grund av bristande kommunikation. Den 16/4 gick jag in hos dem för att beställa tid och pratade med ägaren Thomas som tatuerat mig tidigare. Vi pratade om motiv och jag betalade deposition (med ett presentkort jag fått av min mor) och fick en tid. Han berättade för mig att jag skulle maila bilder och idéer och på mitt bokningskort stod ett annat namn, en annan tatuerare i samma studio. Jag samlar ihop grejer och mailar samma dag till killen som ska tatuera mig.
När jag inte fått något svar på 5 dagar (21/4) så undrar jag om mailet kommit fram eller om det är något problem. Även detta mail förblir obesvarat och jag mailar nu ägaren den 25/4 och undrar om det uppstått problem eller om jag missförstått något. Thomas svarar samma dag ”Jag ska be Xxxxx återkomma till dig asap.” samt en liten ursäkt. Bra där! Jag är nöjd och känner att allt är på banan igen och misstag kan ju hända vem som helst.
Nu går det en hel vecka till och tatueraren som skulle hört av sig har fortfarande inte hört av sig på något sätt alls. Nu kommer den dåliga känslan tillbaks med råge, att jag har fått tid hos en tatuerare som skiter fullkomligt i mig som kund och jag skickar nu ett andra mail till Thomas:
”Nu har det gått en hel vecka till och jag har inte hört ett enda ord från Xxxxx. Det känns inte bra alls och jag vill inte tatuera mig under dessa förutsättningar. Jag vill alltså avboka min tid och jag kommer in imorgon och hämtar ut min deposition.”
Dagen efter detta mail skickas (3/5) ringer tatueraren mig och säger ”Hej! Det är Xxxxx från Hjärtat av guld. Jag vill prata med dig om ditt motiv”. Jag svarar att jag inte vill prata om mitt motiv, att jag verkligen inte är intresserad av att tatuera mig hos dem längre och att jag skulle komma in senare samma dag och hämta ut depositionen. Han låter lite förvånad och avslutar samtalet med att säga att man kan göra så. Jag går in hos Hjärtat av guld efter lunchen och hämtar ut mitt presentkort som jag lämnade som deposition, det är även nu Thomas som möter mig och ber om ursäkt. Jag är nu så sur att jag inte godtar den utan bara svarar ”ja”, det ångrar jag. Thomas har inte gjort fel egentligen.
Varför skriver jag om detta då? Jo, det säger en hel del om enkel kommunikation och vad bristen på kommunikation säger. Resultatet denna gång blir en utebliven kund, en utebliven framtida kund och negativa ringar på vattnet. Personligen så försöker jag svara på allt som bör svaras på samma dag, även om jag inte har ett svar, det kallar jag återkoppling. Ett sånt mail kan innehålla en enda rad som ändå får motparten att enkelt se vad som händer, t ex ”Jag hinner inte kolla på detta nu, jag hör av mig nästa vecka” eller ”Jag är inte intresserad, far åt helvete”. Får man inget svar så kan man bara gissa vad det betyder.
Jag har en regel som jag brukar använda för att lättare skilja på känsla och fakta eller snarare basera beslut på känslor utan att göra något överilat. Regeln är: Om 3 händelser eller påståenden går obestridda igenom ett resonemang kan jag påstå att det är fakta, iallafall tillräckligt mycket fakta för att jag ska kunna basera ett beslut på det. Här är vi nu.
- Jag får inte svar på när jag hör av mig.
- När jag hör av mig igen och visar min oro får jag inget svar heller.
- När jag går till högre instans får jag fortfarande inget gehör för min önskan om att bli kontaktad.
Resultat: Gränsen nådd. Inte så orimligt tycker jag. Att Xxxxx dessutom ringer och låtsas som om det regnar när han väl hör av sig gör mig bara ännu mer irriterad. Med en annan framtoning vid telefonsamtalet tror jag nog att det hade varit reparerbart.
Vad ska jag göra med mitt presentkort? Jag tänker behålla det som en påminnelse om vad kommunikation handlar om. Varje gång jag tittar på det så kommer jag att tänka på om andra människor hänger i lösa trådar som jag har lämnat efter mig, om jag varit tydlig i det budskap jag sänt ut och om detta buskar är vad jag vill att mottagaren ska uppfatta.
Det där låter inte bra. Jag har aldrig hört något dåligt om dem, förutom en liten egen erfarenhet. När jag tatuerade mig där inne var folk trevliga, iallafall han som tatuerade mig. Däremot sneglade Thomas på mitt motiv och sa ”den där kommer du ångra”. Det kändes inte ok. Det spelar ingen roll om det var ett skämt, vilket jag inte ens kan veta om det var, för han sa aldrig ”jag bara skoja” efter. Well, well.