Arkiv för kategori ‘Familjen’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Familjen.
3
mar
2013
En dag på Sci-Fi-mässa
Idag var jag och Loke på Sci-Fi-mässa i Malmö, med oss hade vi också Isabel från mitt jobb. Det blev en dag som bjöd på många möten med coola figurer från diverse favoritfilmer och hur mycket grejer som helst som vi ville köpa. Vi kom hem med ett Super Mario-chack och Diamond Steve från Minecraft till Freja och en Creeper från Minecraft till Loke. Det finns en del bilder till som jag laddar upp nu inom det närmaste och Loke tog en hel del bilder han också, förhoppningsvis får jag låna några av dem också. 😉
2
mar
2013
Loke och Frejas nya hobby
Loke och Freja har börjat skjuta luftgevär. Vi har testat några gånger nu och de gillar det verkligen! Det var inte det första jag trodde att de skulle fastna för, men det verkar faktiskt riktigt roligt!
De verkar vara ganska duktiga också tycker jag!
22
feb
2013
Loke på jobb
Idag var Loke med mig på jobbet. Vi har snackat om det ganska länge och nu blev det äntligen av nu när Loke har sportlov. Morgonen började med Guitar Hero på XBox och fortsatte en stund senare med att Loke ville gå över till mitt NES som jag ställt på jobbet. Det är kul att det kommer till användning mer än av oss nostalgiker på jobbet. Till lunch stack vi ett stort gäng och åt finburgare på bästa burgarhaket Tusen&2 och Loke var imponerad och imporerade på de andra genom att orka hela burgaren, det är inte alla vuxna som gör det! Efter lunch var det dags för mer TV-spel och passade på att spöa Isabel i Virtua Fighter 5. Sedan var det dags för lite dator och han smälte in och fick precis den där programmerarstilen och såg ut som vem som helst av oss där han satt!
31
jan
2013
Lila hår
Ikväll färgade vi håret lila på Freja. Det var hennes eget önskemål såklart, och lila hår hjälper man ju gärna till med! 🙂
19
mar
2009
Dell: Mycket trix och lite verkstad
Jag köpte för ett tag sedan en Dell XPS M1530 vilken jag är toknöjd med och Lisa behövde också en dator, hennes gamla var på gränsen att förinta sig själv på alla möjliga sätt minst en gång om dagen. Eftersom jag var så nöjd med min Dell tänkte vi att vi köper en Dell till henne också, på det sättet vet vi att det blir en bra dator. Sagt och gjort, vi beställer en Dell Studio 1537. När den dök upp efter de sedvanliga 2 veckorna (den enda onda jag kunde säga om mitt eget Dell-köp) så upptäckte vi direkt att mediakontrollerna inte fungerade. Mediakontrollerna är de knappar där man kan höja och sänka ljudet, få ut CD-skivor etc.
Jag ringde till Dell och fick reda på att jag skulle uppgradera BIOS. Inga problem, jag laddar hem och kör, men det hjälper inte.
Jag ringer igen och får reda på att jag ska prova att gå in i BIOS och tryck på Eject-knappen för att få mediakontrollerna att vakna till liv. Funkadet inte.
Jag ringer dit igen och får reda på att jag ska nedgradera BIOS istället till den äldsta versionen som finns att ladda hem. Visst, det kan jag väl göra. Jag laddar hem den och försöker köra den exe som ska flasha BIOS men får meddelandet “Your privilege is not enough”. Jag får tre saker att välja på:
- Jag behöver administratörsrättigheter
- Stäng av UAC
- Kör som administrator.
Jag börjar med att köra som administrator. Hjälper inte. Jag stänger av UAC, startar om testar igen. Hjälper inte. Väljer kör som administrator nu när UAC är avstängt. Hjälper inte. Samma meddelande varje gång.
Nu skickar jag in ett mail om att jag vill ha service, vilket jag inte får svar på så jag ringer om det också. Efter lite mer än en vecka ringer en kille från Dell och berättar på min telefonsvarare att han har konstiga arbetstider men lämnar inte sitt nummer så att jag kan återkomma till honom.
Jag ringer till Dell och säger till dem att jag vill ha hjälp. Efter 4 dagar till ringer killen med konstiga arbetstider och berättar att det kommer komma hem en annan kille till mig och fixa datorn om 2 dagar.
Vid det här laget är jag ganska trött på Dells support men testar ändå chatten där jag får tag på en kille som rekommenderar ytterligare ett trick: Dra ut batteriet och håll nere power-knappen i 5 sekunder. Det låter nästan omöjligt att detta skulle hjälpa men det märkliga inträffar dock: det funkar!
Tänk om Dell kunde samla sin kunskap på ett ställe så att all deras personal hade tillgång till denna information så hade den nya datorn inte behövt vänta i en hel månad på att få börja bli använd. Dell, liksom många andra supportorganisationer, borde testa Wiki, det skull kunna höja effektiviteten på vilken supportavdelning som helst!
Nu är Lisa iallafall lycklig ägare till en mycket fin väl fungerande dator, äntligen!
3
okt
2008
Minnenas allé är snårig
Jag hade inte ätit blodkorv på ungefär 15 år och barnen har gång på gång önskat det till middag till Lisas stora fasa. Jag minns det som en av de goda rätterna man fick i skolan och höll med om att det var kalasgott och jag lovade barnen att vi skulle äta det när det bara var vi tre hemma.
Så, när Lisa igår var iväg på ridskolan så passade vi på. Jag stekte bacon, blodkorv, gjorde potatismos och serverade lingon och Loke åt så det sprutade ur öronen, Freja åt så lite som hon brukar och jag… jag fick trycka det i mig och se glad ut, det smakade inte som förr. Det var som om allt skimmer försvann om hur det smakade, för jag kände igen smaken, men det var inte gott.
Det är som att minnas det där skitjobbet man hade en gång i tiden och bli nostalgisk och klämma ur sig “Det var tider det!” när man i själva verket hatade varje sekund av det, men tiden har kastat ett annat ljus över det. På ett av mina gamla jobb så var chefen ett riktigt praktarsle och tryckte ner personalen på ett otäckt sätt och var allmänt vidrig. Han hade dessutom en krånglande mage vilket gjorde att dasset ofta stank efter honom och han städade aldrig upp efter sig, vilket var lätt äckligt när man kom in där efter honom och fick beskåda hans skit längs toakanterna. En av mina arbetskamrater gick och köpte nötcréme och tryckte ut lite på toaringen en dag och gick in till receptionen och sa till tjejerna att hänga med honom och “Kolla vad Mxxx har gjort!”. Han tog in dem på toan och pekade och de skrek av fasa för “bajset” på toaringen. “ÖÖÖÖÖeeee! Va ecklett!” lät det ungefär. Vad han sedan gör betecknar detta skämt som klassiskt, åtminstone i min bok. Han petar försiktigt i det med fingret och tittar på den klatt han fått där och stoppar den sen i munnen och brister ut “Det ÄR bajs!” var på tjejerna springer ut från toaletten och skriker i högan sky och minns jag inte fel så började en av dem gråta och fick tröstas senare..
En sådan händelse får en lätt att tro att det var ett kul ställe att jobba på vilket inte alls är sant, det var en skräck i många stunder men det kan man lätt glömma i ljuset av denna händelse. Och så är det nog också med blodkorven, jämfört med all annan skitmat man fick i skolan var det supergott, men nu när man kan välja att äta vad man vill så var det vidrigt. Ibland är det bättre att minnen får vara just minnen.
11
maj
2008
21
jan
2008
Världens coolaste bil
Efter att Loke var på mitt jobb och hjälpte till en förmiddag och insåg att de teckningar jag tar med mig till jobbet faktiskt sitter på väggen blev han väldigt inpirerad och ritade den mest detaljerade och största teckningen någonsin som jag fick på eftermiddagen när jag kom hem. Såhär ser den ut:
Han har fått med det jag önskar mig på min bil: Dödskallar och flames! 😀
11
nov
2007
Fars dag
Idag har det varit fars dag och jag fick finfina presenter av barnen. Jag misstänker att Lisa har hjälp dem lite men jag blev inte mindre glad för det! 😛
Här är de fina presenerna:
- Ett änglaspel i med dödskallar istället för änglar av Freja.
- Nyckelhandtag i form av självlysande dödskallar i olika färger av Loke.
- Här är ett nyckelhandtag på husnyckeln.
En kul detalj är hur fint man har döpt produkten till “Skeleton key”, vilket översatt till svenska betyder “huvudnyckel”.
Jag tror att de vet att jag gillar dödskallar 😉
6
okt
2007
Äntligen!
Nu har det äntligen börjat betala av sig att man skaffade barn! 😉
Idag när det var dags för veckans dammsugning så sprang Freja inte skrikande iväg som hon brukar utan propsade på att det var hon som skulle dammsuga. Mig behövde hon inte försöka övertala länge.. Som hon kämpade. Både hallen och vardagsrummet körde hon tills hon sa “Nu är jag trött i armarna”. Då tog jag över.
Men det finns hopp för framtiden!
