Bloggtorka
Det har varit torka här på bloggen ett tag nu. Det finns ett gäng anledningar till det. I ingen speciell ordning alls beror det på: Follow me Darling har tagit riktig fart och jag bygger mer bloggar till andra än vad jag hinner blogga själv. Min son Loke har utretts för, och fått diagnosen Autismspektrastörning, även mer känt under sitt gamla namn Aspergers. Dessutom har vi skaffat en ny hund vid namn Zelda.
Även om det är roligt att det går bra för Follow me Darling, att det är skönt att Loke nu kan få den hjälp han behöver och att det är roligt och mysigt med en ny hundvalp i huset så har det tagit upp väldigt mycket tid. Loke kommer såklart i första hand, det valet har varit mycket enkelt och allt annat får helt enkelt stå åt sidan.
Så allt detta tillsammans har gjort att jag helt enkelt inte hunnit med att skriva här även om jag har haft grejer att skriva om. Jag vet inte när jag kommer igång med skrivandet igen men när det är dags så är det dags.
The History of English
Fina snabba och roliga små filmer som avhandlar engelskans ursprung och utveckling snabbt och lätt.
Lisa Hannigan, Knots
Knots från Lisa Hanningans nya album Passenger.
Esarpsskylten i media
Skylten som jag satte upp i Juli har nu blivit omskriven både i Lokaltidningen Staffanstorp och i Skånskan.
Space invader-tatueringen
Jag insåg att jag har glömt att skriva om tatueringen jag gjorde hos Hjärtat av guld i Mars, men bättre sent än aldrig. Här nedanför är lite bilder från tatueringsdagen och en bild 2 dagar senare.
Nu är det skyltat i Esarp
Nu är det skyltat i Esarp, med självaste esarparen! Inget går upp mot en mördare på skylten, eller iallafall Ernst-Hugo i rollen som mördare iallafall.
Uppdatering: Nu finns skylten också på Skyltat.se!
Dikten och verkligheten (och Abba)
Ibland överträffar verkligheten dikten på så märkliga sätt, som idag till exempel när verkligheten kommer ikapp dikten. Idag läste jag den här artikeln i Aftonbladet som handlar om ”Abbas dolda politiska agenda” och jag kastas genast tillbaks till 2002 (12/10) när ”ABBA och den Sandinistiska Revolutionen i Nicaragua” sändes på P3, en skämtdokumentär om Abbas politiska budskap och engagemang av Pippirull och Dramatiska institutet. Dokumentären gav Natanael Karlsson (nu Derwinger) 2002 års Ikarospris [2] och minns jag inte helt fel så var det första gången som Ikarospriset delades ut till ett humorprogram.
Jag minns hur jag hörde att det pratas om Abba och spelas Abba-låtar, jag som aldrig gillat Abba tar ingen notis om programmet till en början men något får mig att hajja till. Jag minns inte vad det var men någonting stämde inte med var jag hörde. Jag började lyssna och undrade en liten stund om det jag hörde var sant. Programmet hade alla dokumentärgrepp, en berättare som låter nära, samma berättare i fält, utländska personer intervjuas och tolkas, musik spelas. Man pratar om händelser och berättar om att det var då den här låter skrevs. Efter ett tag så är det något som säger mig att det är på skämt och jag lyssnar färdigt på det. Som tur var så var Sveriges Radio bra på internet redan på den tiden och lade ganska snart ut programmet i tidens modernaste format Real Audio. Nu har Natanael Derwinger haft den goda smaken att lägga upp dokumentären själv i sin blogg.
Den här dokumentären är nog den största radioupplevelsen jag någonsin har haft, det är iallafall den jag minns bäst och den jag berättat om för flest människor. Det känns konstigt att det jag minns som skämt nu kanske visar sig ha åtminstone ett korn av sanning, men kanske inte lika dramatiskt som dokumentärens slut:
”Ingen vet varför Björn Ulvaeus släpptes” säger hon. Jag frågar hur hon kan veta det och hon säger: ”Jag var där. Carlos Fonseca gav sig frivilligt mot att Björn Ulvaeus släpptes” säger hon. Via sina kontakter i nationalgardet hade hon fått reda på att den borgerliga regeringen i Sverige hade meddelat att de inte ville ha något som helst att gör med Björn Ulvaeus och att de inte tänkte börja bråka om han försvann. ”Carlos Fonseca dog inte i strid, han avrättades av nationalgardet. Jag var där för att jag körde helikoptern som körde Björn Ulvaeus” säger Maria Martinez. Jag frågar varför Fonseca lämnade sig själv i utbyte, han måste väl ha insett att han var mycket viktigare för kampen än Björn Ulvaeus. ”Det vet bara Björn Ulvaeus och Carlos Fonseca” säger hon, och Björn Ulvaeus säger ingenting och Carlos Fonseca är död. Men hon säger att hon vet vad Carlos Fonseca sa till Björn innan de åkte iväg i vars en helikopter.
Här börjar sången av ”The winner takes it all” som har tonats upp i bakgrunden och man hör Maria översätta rad för rad på spanska. Det är dramatiskt så att man får gåshud, samtidigt som man sitter och fnissar.
Ta dig tiden att lyssna på den, det kommer att vara värt det, framför allt nu. Lyssna här, eller ladda hem här.
Internet och miljön
How Green Is Your Internet? from Patrick Clair on Vimeo.
Intressant film om internet som gärna ses som det gröna alternativet. Det kanske inte är så ändå? Inte enligt filmen iallafall, men jag kan inte hjäpa att tänka att många saker som görs på nätet ersätter saker som gjorts på annat sätt förr. Som t ex att YouTube ersätter TV och hyrfilm, Spotify ersätter CD-skivor och så vidare. Tiden till förströelse har ju inte ökat sedan internet kom, vi jobbar fortfarande lika mycket och många av våra sysslor och nöjen har blivit fria från fysiska ting. Detta bör väl rimligen väga upp saker en aning, men en intressant film med spännande fakta är det iallafall!